För exakt ett år sedan var jag hemma hos pappa. Exakt den här tiden. Jag hade vart i skolan.. å så åkte jag hem till honom sen. På kvällen skulle jag iväg till radion för vi skulle sända på kvällen. Jag var hungrig så pappa gav mig lite pengar så jag sprang ner till Ica vid stationen. Innan jag stack ner sa han "köp lite smågodis också, jag vill ha skumtomtar" Jag köpte en sån där matlåda med stuvade makaroner och korv. Å så köpte jag lösgodis och en påse skumtomtar. Jag å pappa satt å kollade på tv å pratade, skrattade. Jag orkade inte äta upp all mat så pappa fick de som blev över. Jag fick skära falukorven i småbitar för annars kunde han få ner dom i fel strupe och det kunde bli jättefarligt. Han hade inte fått äta en riktig måltid på flera månader,, eller om de till å med var ett år. Jag kan inte minnas. Men nu på slutet så hade han börjat äta lite försiktigt.

Han älskade ju godis. Världens gottegris var han. Jag kommer ihåg en gång när jag va å hälsade på honom på sjukhuset (förra sommaren tror jag att det var) så hade han ringt innan å vela att jag skulle köpa med mig massa klubbor. Dom suger man ju bara på å behöver inte tugga så då kunde han ju få känna smaken av det söta iaf. Men när jag sen va där så kom en sköterska in å hon tyckte inte de va så bra (han hade en klubba i munnen då) för han tålde inte att få i sig för mycket socker eller va de va. Jag kan inte minnas. Men jag minns att jag fick ta med mig hela den där påsen med klubbor hem igen. Pappa sa att han bara skulle bli sugen hela tiden om dom var kvar där.

Iaf så åt han upp dom stuvade makaronerna å korven. Han tyckte det va såå gott för han hade ju inte fått äta riktigt mat på hur länge som helst. Sen satt vi å mumsade på godis å kollade på tv.
Jag har inte vart in på den där icabutiken sen den 19 november 2007. Jag har inte kunnat äta stuvade makaroner med falukorv. Och jag kan inte ens kolla på en påse med skumtomtar utan att få gråten i halsen.

Jag kommer ihåg att  vi pratade om sebbes födelsedagspresent. Jag hade köpt en klocka och pappa ville se den. Men jag sa att den va inslagen å han fick se den senare i veckan.

Jag kommer ihåg att en av pappas assistenter var där. Sofie heter hon. En ung och trevlig tjej. Vi satt å fikade allihopa. Sebbe hade också kommit. Dom skulle åka till Rusta och kika på en matta. Pappa frågade om jag vill följa med, men jag skulle ju iväg å sända radio. Jag sa åt dom att dom skulle lyssna. Ja jo de skulle dom, om dom fick in kanalen. Dom åkte iväg.
Vi sa hejdå, vi hörs imorgon. Jag kramade honom inte. VARFÖR KRAMADE JAG HONOM INTE. Jag å sebbe satt i soffan å sa hejdå..

Jag saknar dig!!!!
Varje dag, varje minut, varje sekund. Å jag är så jävla arg att det blev såhär. Du kämpade som ingen annan. I flera år. Du finns hos oss.
Min älskade pappa.